När solen skiner emmellan.

Åh ida har det verkligen varit en sån där fin dag. en såndär vad heter det. ta-livet-som-de-kommer dag. Sån dag som livet bjuder på då och då när hon fått för sig att ge mig min paus. När allt glider på och mungiporna sitter uppe någonstans vid öronen. ( Där de hör hemma )
Tog en välförtjänt fikapaus med Vicky i stan idag först. Satt och snackade utanför ramen idag igen. Sånadära normala konversationer som brukar komma gå vilse efter ett tag.
Mkt mkt trevligt, när vi väl kom på att klockan va 5 och stan hade stängt för ett tag sedan, ( vi hade visst sutiit och fikat i 2 timmar istället ) ack och ve ida, ack och ve. Men men kom istället hem och fick reda på att Josefin var redo för gångspromenad i morgon bitti med prat och gos. Hur mysigt är inte det på en skala till ett och tio?
Och idag pratade jag med dig. Och du är fin. och mina mungipor har inte glidit ner ännu. kan du vara anledningen? eller har de bara fastnat. Och det är första gången på länge jag faktiskt log åt mamma idag, och tittade på pappa utan att skämmas, och kan du vara anledningen? Eller är jag bara glad.

Och varje dag jag pratar med er, så känns det som man genomgår samtals terapi. och jag slipper klura ut saker jag inte orkar. För ni finns där och ni skiner igenom de onda . Bara izze blir frisk så jag får gosa för snart bär det av izze. Barcelona mi amigo. Och jag älskar dig verkligen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0