forallyougoddamnpeople

Tror ni man kan dö av feghet? Typ nån gång tynar man bort för man varit så jävla tyst. Aldrig våga öppna munnen för man tror att världen kommer skratta? fan, det är typ så. Tror människor kan tyna bort för tystnaden blir för tyst till slut. ( fattar ni )Och ingen INGEN kan leva med den tystnaden. Inte ens folk som påstår att dom kan bero sig på ingen alls. De som säger de inte behöver folk för att överleva. Varför fattar inte jag hur det kan vara svårt att gå fram till någon och säga hej? Och jag som typ är en av de blyga? Jag vill förstå verkligen, hur man kan överleva att leva i skuggorna av folk och ändå finnas kvar? Vad är det som gör att man finns kvar och inte försvinner ?
Hon går bakom folk men stannar aldrig upp. Ingen ser på henne men hon har deras bilder på väggarna. Kan det verkligen vara så ? Varför är hon sån? Och varför kan itne jag förstå henne?

Och jag som stod på kattegatt för några dagar sedan. Där ingen var svartvit. Alla var små färgprickar och tystnaden var högjudd ( fattar ni ). Blir tystnaden högljudd när man mognat? Får man färger när man blir stor?

Och jag vill att folk ska förstå en. Bara lite så färgerna kommer tebak och man får måla igen. Jag saknar att måla.